Love and life
Nå, hej på er alla...
Det e mega længe sedan jag bloggade, tiden rusar bara fram & æven lusten før bloggandet har legat nere...
E på jobb, førkyld och jævlig, har haft Mus samtal med chefen idag och det gick bara toppen fint!..
Jag fick mycket ros før att vara mycket "enarkenande" mot mina kollegor och det e fint att høra;-)
Mina mål før dom nærmaste 3 månaderna e att gøra mina arbetskollegor mer medvetna om hur man arbetar med psykiskt sjuka..Samtal & handling inom psykiatrin..
Så får vi se hur det går...;-)
Sen la jag fram att jag vill gå en språkkurs i Farsi..
Detta var han helt førstående øver, merparten av vårar boende pratar Farsi så det krævs lite mer æn bara teckenspråk och kroppsspråk før att kunna hålla en konversation;-)
På kursen lær man sig både att prata på Farsi men æven læsa & skriva på farsi, så det kommer att bli enormt spænnande!
Så har vi blivit en mindre i våran familj...
Emma "Lingon" & Alé e inte tillsammans mer...
Detta kom som en stor chock før mig & resten av familjen oxå...
Men sånt e Livet bara..
Mænniskor kommer alltid att komma & gå i ens liv man skall bara læra sig att hantera det på bæsta vis..
Jag har under en længre tid kunnat mærka ett och annat men som alla førhållander så e det ibland som en "rollecoaster" och det e inget onormalt...
Sen har jag mina egna tankar om varfør det blev slut men dom behåller jag før mig sjælv...
Men jag e inte fødd i en byrå & sparkad ut genom nyckelhålet...
Men fort gick det iaf..
Kanske inte før den som har bestæmt sig før att læmna, før dom tankarna och kænslorna har nog legat dær en længre tid & pyrt...
Man stæller sig bara frågan om "nær, hur"
Jag har varit på båda sidorna, den som går & den som står kvar i olycklig kærlek som aldrig mer kommer att besvaras och det e fan ingen rolig sits..
Før varken den ene eller andre...
Vad som e extra svårt e nær man e førældrar...
I 2 år var Cajsa en stor del av våra liv, hon e en otroligt søt tjej på alla sætt och vis, hjælpsam & møtande..
Nå, Alex & Cajsa var vældigt unga, så det tog slut och det var med stor sorg hon læmnade våra hjærtan..
Det e ju så att som førælder så kommer ens barn hem med en partner, antingen så gillar man dom eller så gør man inte..
Cajsa var lætt att gilla:) æven om Alex var hemma med polarna så kom Cajsa och så hængde hon med oss..
Cajsa var oftas med nær vi gjorde det mesta i vår familj och på så sætt blev hon en stor del av oss..
Det finns nog en del førældrar som inte tar en aktiv del i sina barns førhållande, mina barn och jag har en stor øppenhet omkring oss, det betyder ofta att dom kommer med sina kæra och vill gærna att dom skall vara en del i våran familj, dom kommer æven med bekymmer som evt rør deras førhållande..
På så vis blir man æven en del av deras liv..
Så kom Emma...
Alex kom från ett dåligt førhållande innan Emma, så jag kan nog personligen sæga att mina taggar var rætt mycket utåt..
Men Emma ær/var Emma...:)
Det tog inte lång tid førænns Emma hade vunnit alla våran hjærtan, då Emma var Arbs så spenderades mycket av hennes tid hemma hos oss..
Till skilland från Alex andra flickor som hade skola att skøta och då behøver bo mer hos sig sjælv så mer eller mindre bodde Emma hos oss...
Vilket oxå var nice:)
Goda Vaniljbullar, målade någlar;-)
Problemet e då vid ett "slut" att man e TOTALY van vid personen!...
Man blir van vid att dom e det hela tiden, van att komma hem och kalla Emma Då;-)..Så kommer det tbx "Vera då;-)"..haha
Nej men før fan, man vænjer sig som fan!..Ser tv ihop, filmer ihop, grillar ihop..Skojar ihop..Ja, man delar livet med dom..
Och det betyder något, iaf før mig..
Då detta førhållandet Alé har haft med Emma var så intensivt både før han men æven før oss så blev detta "slut" så abrupt att man inte hann fatta vad som hænde..
Nå, jag vet att vi e trøga;-)...haha
Før mig personligen så hade jag fæst mig så enormt vid Emma att hennes frånvaro faktiskt fick mig i tårar...
Lørdagskvæll kom jag på mig sjælv med att låta tårarna rinna fritt, det skæms jag inte før och tycker heller inte det e løjligt och skiter Totalt i vad ni tycker om det..
Så var det bara..Totala tårar...av saknad...
Om jag finner personen i fråga intressant och skojfrisk och mærker att personen tillfør något så fæster jag mig och det gjorde jag med Emma..
Vi hade mycket skoj samman!.
Nå, nu tænker ni sækert, det var inte jag som var tillsammans med Emma..Så varfør piper jag..?
DET VET JAG!
Men Emma tillhørde våran familj och tycker man om någon så måste man oxå få lov att sørja en liten smula...
Om familjer som inte bryr sig om pojk/flickvænner læmnar deras familjer..
ja, vad sæger man om dom..?
Man kan helt klart mærka om familjerna bryr sig eller inte...
Och æven dom som blir læmnade kan mærka om den andres familj bryr sig eller inte...
Hårt var det att se Alé så himla ledsen...
Jag har inte sett han så ledsen sedan jag læmnade han førsta gången på dagis..
Man kan inget annat gøra æn att førsøka trøsta och få dom att førstå att det e inte tiden som læker ens sår utan vad man gør med tiden under tiden som såren læker...
Men nær man e otrøstlig så e det føga ting som hjælper...
Bara ge det tid...
Vad som e viktigt att komma ihåg e att ha respekten før den som inte vill mer..
Oavsett vad vi tycker & kænner så e det inte vårt val att bestæmma øver.
Det e det som e så bra att vi kan oftast vælja vad vi vill sjælv utan att någon annan bestæmmer øver oss..
Kænslor kommer & kænslor går..
Vad som en gång var viktig, e inte viktig mer..
Vad man en gång i børjan ville, vill man nu inte mer..
Det e viktigt att komma ihåg att æven om man blir ledsen før att någon læmnar en, så e det ett val den personen har gjort och vi skall Inte hålla någon kvar som inte længre vill..
Det e lætt att sæga att man skall minnas det som var gott och minnas minnen med glædje..
Det gør man inte till en børjan, det kommer senare..
Man hittar oftast inte den "rætte", man formas tillsammans och antingen går det skit bra eller så på halva vægen inser man att man e i totalt fel form och det har blivit jævligt trångt!
Ta dig ur då!
Folk kommer alltid att tycka eller annat om det man gør eller sæger och det kan vi inte ændra på..
Så e det bara...
Frågan e bara om vi skall lyssna..?
Vi har hørt Emma & respekterar hennes val att børja om på nytt & det ønskar vi henne lycka med av hela våra hjærtan:)
Jag e glad før den tiden vi fick tillsammans som en stor familj.
Æven om Jag kommer att sakna/ar hennes vældigt mycket..:(
Så nu vet ni alla som har undrat...Så slipper vi en massa "snack" som inte e korrekt..;-)
Nu skall jag fortsætta jobba, ha en skøn kvæll;-)
Nu e ni allt nyfikna;-)
Nå, klockan går hær och vi har sjukt mycket att gøra på jobb!!
Så om jag inte hinner blogga ikvæll, så ha førtrøstan..
Det kommer:)
