Judge Me, and I will prove You Wrong

Den ursprungliga frågan var ju om det alls fanns lyckliga förhållanden eller om det bara var en myt...

Vi som växt upp i en omgivning där vi hela tiden blir påminda, om rådande ideal, är det omöjligt att inte bli i viss mån påverkad.

Med jämna mellanrum dyker det upp olika slags test om - "Vilken slags man/kvinna är rätt för dig?
Ibland blir vi i slutet av svaret direkt jämförda med en möbel (ikea) eller en kryptisk bokstavskombination som egentligen ändå inte ger oss nån ny insikt. Möjligtvis bara förvirrar ännu mer...

I alla fall blir vi jämt uppmanade att granska vår situation och komma underfund med vad vi ska rata och vad vi ska behålla. Hur ska man efter alla olika råd och rön kunna veta vad det egentligen är som är nyckeln till ett bra förhållande?

Vi anpassar oss inte längre efter rådande omständigheter, utan gör allt för att anpassa omständigheterna efter oss själva. --> När i den ena stunden det inte klickar... då kastar vi bort det och söker nåt som gör det.

Vi lever i ett "slit-och-släng" samhälle. Det syns även i förhållanden.

Det finns nog förutsättningar för bra förhållanden överallt, men alldeles för många börjar efter ett tag fundera på om det faktiskt skulle finnas något bättre för dem någon annanstans och slutar kanske att satsa på det förhållandet som de lever i.
Lyckan består nog mer av att ha förmågan att uppskatta det goda istället för att fästa onödigt mycket uppmärksamhet på den andras skavanker. Det är en klyscha och en självklarhet för de flesta, men ändå så svårt att leva efter.

Vilket är sen bäst? Att leva ensam och veta att man aldrig nöjt sig med något för att slippa vara ensam eller att välja nåt som kanske inte var perfekt, men att i alla fall ha någon...

Jag tror att ett stort problem med dagens förhållande faktiskt är egoism, eller egentligen de krav som många sätter på sina partners.

Den stora tyngden man i dagens samhälle ger åt att vara smart/rik/vacker/osv kan lätt orsaka att man inte är nöjd med vad man har, när man stressar så mycket vad de andra tycker. Typ; måste ha högre nivås utbildning, se bra ut, sporta, finlandssvensk, You name it...

Dessutom finns det så mycket annat att sträva efter än ett parförhållande som t.ex. karriär, så vissa mänskor kanske inte alltid prioriterar sina känslor utan lever för sin framtid... När den nu sen kommer?

Jag skulle själv inte kunna leva ett liv utan att ha nån att dela det hela med. Jag vill nog ha råd att leva, men viktigare än det är att jag har nån som känner mig, förstår mig och sen ännu vill vara med mig...