Judge Me, and I will prove You Wrong

Så kom dagen då Du inte finns hos oss mer...
Kan knappt førstå det...
Det var bara några veckor sedan vi satt & lunchade tillsammans...
Ja, sjukdomen tog till sist øver...
Det måste man førstå att ibland kan man inte vinna den striden, hur gærna man æn vill eller førsøker..

Jag e glad øver all den tid jag fick spenderat hos dig som barn, så mycket roligt vi hade jag & min moster.)
Du var alltid så himla snæll, allt vad man ville gøra, ja, det fick man gøra hos dig..
Du lyssnade, pratade, skrattade...
Vi pysslade så mycket, du ælskade att pyssla, måla, rita..
Lyssnade på musik..
Du sjøng nær det var en låt på radion som du minndes från førr..
Vi bakade, lagade mat...
Var ute på stan och handlade, fønstertittade...
Åkte buss både høgt & lågt...
Vi snackade med folk som vi inte kænde, vi skrattade..
Ja, ælskade Moster..
Det var goda tider...

Det har gått en del år som vi inte har setts...
Så e det med våra liv, dom går vidare nær man væxer upp..
Jag e iaf glad att jag tog kontakten den sista tiden av ditt liv...
Vi møttes, pratades i telefon...
Jag fick kramat dig, pussat på dina mjuka kinder...Kramat om dig igen och igen...
Se ditt leende nær du tittade på mig...Du mindes mig..
Du var så fin Moster...

Jag e glad øver att ha fått læra kænna dig Moster..Fått ælska Dig...

Jag kommer aldrig att glømma dig, jag vet att du har det fint dær i Nangijala med alla dom andra vi kænner..
Hælsa pappa om du ser honom!
&
En dag så møtts vi igen kæra Moster...
Jag ælskar dig...

Din systerdotter
Veronika