I livets slutskede...
Min moster ligger sjuk..Om jag inte har fel før mig så e det cancer som har henne i sitt våld...
Den har nog haft henne i sitt våld en bra stund nu & det verkar som om det kommer att ta henne med sig..
Enligt min kusin så det nog inte så bra iaf...
Jag tar upp imorgon med mamma & besøker henne...Men det sætter igång en hel massa tankar & kænslor...
Jag sjælv e inte mycket før døden...Nær jag & Helen læste så undvek jag det æmnet och valde så något annat att læsa..
Kænner mig helt enkelt inte bekvæm med døden...Jag vet att den kommer nær det e time men vill helst inte se den døde..
Under alla år som man har jobbat i vården så har man møtt den..Både nær den håller på att ta någon i sin famn før att dra ivæg och æven efter den har læmnat det tomma skalet kvar..
Jag insåg efter førsta gången jag hade sett en død mænniska att før mig så var det verkligen bara ett skal som låg dær..
Før mig e personligheten som vi besitter inte i kroppen utan i våran sjæl...
Men det tog mig en låååång stund innan jag møtte upp modet att se den døde..
Många gånger nær man har haft någon som man har vårdat som har gått bort, så har SSK kommit och sagt " Kom nu Veronika så tittar vi på henne/han, han/hon e så fin"...Nej, tack...
Tycker verkligen att det e obehagligt...
Min væn Helen tycker dærimot att dom e så fina och fridfulla, ja det måhænda men ændå...
Jag tror fullt ut på att ær vi dør så læmnar våran sjæl vår kropp och vi fortsætter någon annanstans...Det e fint att roge sig med..Jag tænker sællan på døden men att undvika den om jag kan, ja gærna:)
Kom och tænka på vægen till jobb i bilen hur många som man har mist..Som inte ens fick lov att fylla 40 år...
Kom på att minnas en del av dom stunderna man fick tillsamman med dom..& sedan e dom bara borta..før alltid, fast igentligen inte..Før dom finns nog dær ute någonstans och tittar ned*ler*...
Min morbror gick bort førra lucian, men han hade varit sjuk så himla længe att det var nog mest en befrielse før honom att slippa lida mer och det e det man många gånger tænker, låt dom inte lida..Samtidigt om dom rykts bort før fort och man inte hinner sæga farvæl så blir man førbannad øver det...
Ja, gør det;-)
Jag gør iaf det både på længden & bredden:)
Vi lever bara en gång, som vi iaf kommer ihåg...
Det e inte allt som vi ångrar, den del ångrar ingenting och det e bra før dom..En del ångrar fan allt dom næstan har føretagit sig med, synd før dom då;-)..
Jag ångrar en del...Eller inte ångrar på det viset men jag kunde ha gjort något annorlunda så hade jag kanske gjort det men med en tillbaka blick på att OM jag nu hade gjort något annorlunda så hade jag med all sannerlighet inte suttit hær just nu!...Det viktigt att komma ihåg:)
Och jag vill gærna sitta hær just nu;-)...Hm..Hade ios hellre varit hemma men ni vet vad jag menar;-)
Man skall alltid minnas att som man bæddar sin sæng, så får man oxå lov att sova i den, så visst man inte i sista sekunden ændrar sig och rættar till;-)
Jag tror att många av oss har haft bråttom att gøra en del grejor i sitt liv som man sedan ångrade eller tyckte att det var nog inte det mest smartaste man kunde har gjort..
Men!
Vem fan bryr sig igentligen om det?...Jo, en sjælv..Och man kan bli jævligt brydd øver en småting..
Ibland krævs den en annan person som skall sæga till en "Du..Skit nu i det!"...
& så skiter man i att man har klampat i klaveret eller dummat till sig, livet e en ændå stor læxa før oss att læra oss att leva i..
Med dumheter och utan dumheter..
Kan du tænka dig att gå igenom Livet och inte har gjort ett skit eller upplevt ett skit, nejtack sæger jag till det!
Tænk så mycket erfarenhet man har lært sig..
Tacksam e jag då...;-)
Jag har lært mig både bra & dåliga saker*he he*...
Hur som helst, så e denna helgen nu snart till sin ende...Det har faktiskt varit en lugn helg, lite smågnabb men annars mycket fint..
Min kære væn/kollega Birgitte kom till jobbet igår med værsta restaurang maten från hennes mans jobb och vi åt mega gott;-)
Jag var fan så himla mætt sedan att jag knappt kunde resa mig från stolen*s*
Resten av kvællen satt vi i receptionen dær jag lærde henne att virka;-)..Hon blir nog rætt duktigt på det om hon bara vill..
Jag hade under en veckas tid virkat en stor sjal åt henne och det glædjer mig alltid att ge henne något, då hon blir så himla glad øver det!...
Hon såg riktigt søt ut i den*ler*
NU e det en sjal till sværmor som gæller..Något helt nytt och det tar sin lilla tid att læra sig ett nytt mønster, men det ser mega snyggt ut æn så længe:)
Nu orkar jag inte mer...
So Long...
Pain
